Gösta Larsson Ferm

Gösta blir först rekryt, men avancerar snabbt till soldat. Han flyttar i tjänst i Efv Gard 1859 och är hemma i föräldrahemmet igen 1863. Där har nu fadern Lars Daun gått i pension.

Gösta flyttar 1866 till Tryde nr 13, men är tillbaka i föräldrahemmet året därpå. Nu står det antecknat att han får "Betyg. till Ystad 3 juli 1868”. År 1872, året före mor Hannas bortgång flyttar Gösta till Röddinge. Han och Elna har gift sig i Tryde men bosätter sig i Röddinge nr 34. Även detta är ett soldattorp. Med sig i äktenskapet har Elna dottern Anna Jönsdotter.

De bor kvar i nr 34 år 1900 med Elnas dotterdotter, som de tar sig an som fosterdotter, då hennes mor Anna gifter sig och flyttar till Sövde. Gösta är, vid den här tiden, kronofjärdingsman i Röddinge.

Historik

Från 1850 blev fjärdingsmannabestyret ett kommunalt åliggande. Tjänsten reglerades i "Stadga angående fjerdingsmän af den 1 juni 1850". Enligt denna skulle finnas en fjärdingsman i varje socken. I större socknar kunde två fjärdingsmän tillsättas efter särskild prövning av Kunglig Befallningshavande.
Tillsättandet av fjärdingsmän reglerades på sockenstämman. Bland fjärdingsmannens ingick bl a att underrätta kronofogden eller kronolänsmannen om grövre brott, närvara vid uppbördsstämmor och mantalsskrivningar samt biträda vid indrivning.

Fjärdingsmannens närmaste överordnade var kronolänsmannen som ansvarade för länsmansdistriktet enligt kunglig instruktion 1855. Flera länsmansdistrikt utgjorde ett fögderi under kronofogden (1855).
Att vara fjärdingsman var ingen lätt syssla. Ofta valdes den som begärde lägst lön. Reglerad arbetstid var ett okänt begrepp. Trots detta finns det många exempel på personer som varit fjärdingsmän i ordinarie yrke.

Fjärdingsmannens enda egentliga uniform var skärmmössan. Modellen kan närmast liknas vid Oscar II-mössa med törnkransgalon runt stommen.
Att ge sig på en fjärdingsman under tjänsteutövning var ett allvarligt brott. Det finns otaliga historier från de gamla lantmarknadernas tid som beskriver hur fjärdingsmän blivit blåslagna av överförfriskade marknadsbesökare. I detta sammanhang spelade skärmmössan en viktig roll. Skulle man nödvändigtvis bråka med fjärdingsmannen gällde det att först se till att han fick av sig mössan, då denne var ett bevis på att han tjänstgjorde.

När fögderiförvaltningen omorganiserades 1918 blev fjärdingsmannens närmaste överordnade landsfiskalen. 1925 års polislag reglerade polisverksamheten i riket som delades in i polisdistrikt. Fjärdingsmännen likställdes med polismän, och från 1948 fick de polisutbildning.