Anna Olsdotter
Farmors farfars syster Ingars barnbarns barn
Anna lämnar föräldrahemmet i Dagstorp och flyttar till granngården som piga. År 1899 flyttar hon tillsammans med maken Per till Gyllebo Ladugård i Genarp, där deras son Per Edvin kommer till världen. Sorgen drabbar dem hårt när sonen går bort i april 1905 i Strypsjukan (se nedan).
I november 1901 flyttar den lilla familjen till Västra Alstad nr 6. De återvänder till Gyllebo i december 1902. Maken Per arbetar som statdräng på gårdarna. I november 1906 flyttar Anna, Per och de tre sönerna till Hyby. Här har Per arbete i Klågerup. I oktober 1910 flyttar familjen till Degeberga i Genarp.
Den 11 november 1911 blir familjen bofast i Ättarp nr 1-8 i Gödelöv. Här kommer de fyra sista barnen till världen. År 1941 är adressen fortfarande Ättarp i Gödelöv (bilden: Gödelövs kyrka). Endast sonen Ivar bor då kvar i hemmet.
Förklaring
Difteri (även kallad äkta krupp och stryparsjukan) är en mycket allvarlig bakteriesjukdom, orsakad av Corynebacterium diphtheriae. Toxinet som bakterien skapar är skadligt för flera av människans organ. Genom bättre hygien och allmänna vaccinationer (sedan 1950 ingår den i barnvaccinationerna) har difteri blivit ovanligt i Sverige. Sjukdomen är fortfarande vanligt förekommande i många utvecklingsländer och under senare år på grund av sänkt sjukvårdsstandard har den ökat i flera östeuropeiska länder, bland annat i Ryssland och Ukraina.
Difteri sprids enbart mellan människor genom direktkontakt med en sjuk person, huvudsakligen genom saliv, till exempel när man använder gemensamma glas och matbestick eller genom kyssar. Inkubationstiden är två till fem dygn från smittotillfället tills sjukdomen bryter ut.
Symptom är oftast svalginfektion och kan likna halsfluss med feber. Difteri kan ge svårigheter att svälja och svullnad i halsen med tjocka gråa beläggningar, som kan ge andningssvårigheter. Sjukdomen kan också angripa slemhinnan i näsan. I efterförloppet kan difteritoxinet skada andra organ, som nervsystemet (förlamningar) och hjärtat (rytmrubbningar).
Om sjukdomen lämnas obehandlade leder den till döden för upp till tio procent av de smittade. Risken att insjukna i difteri minskade med 97 procent mellan 1980 och 2007. Källa: WHO