Cathrina Lundberg

Cathrina och systern Elna får inte fler syskon eftersom mor Boel är sjuklig och dör ifrån familjen allt för tidigt.

Cathrina var ett välväxt fruntimmer av ordinär storlek och med vackra anletsdrag, den lundbergska släktens.

Hon flyttar till Lund 1828, endast 14 år gammal. Två år senare flyttar hon tillbaka till Stora Råby där hon tar tjänst i nr 27. Tjänsten blir hos Klockar Påhl Möller, släkt till Cathrina. 1831 flyttar hon till Knästorp nr 2 och året därpå flyttar hon till Stora Uppåkra nr 8. I flyttboken är antecknat att hon är "förmögen till arbete". Det var tur det för hon arbetar som alla andra som piga.

Inte stannar hon länge i Uppåkra, utan året därpå flyttar hon till Djurslöv nr 9 i Tottarp. Men här förändras Catrinas liv när hon flyttar till Tirup nr 1 i Tottarp. Hit har nämligen Johan Jönsson flyttat från Brågarp. Så här skriver Johan om giftermålet;"Barnen får lida för fädernas missgärningar. Sanningen av denna sats har jag fått erfara. Hade icke mina föräldrar genom misshusshållning förstört sin ställning, så hade jag kunnat få till hustru den hemmansägardotter i Dalby, som jag från barndomen tänkt på och, som jag har alla skäl att antaga det, därtill ej sagt nej. Men som det nu var, måste jag gifta mig med en som var lika fattig som jag. Året förut tjänade hos samma husbonde som jag, nämligen hos Jöns Davidsson, pigan Katrina Lundberg, född 9 mars 1814, från Stora Råby. Hon tjänade nu i Tirups by i samma socken, Tottarp. Jag hade mig således väl bekant hennes duglighet och arbetsamhet på den grunden erbjöd jag min hand, den hon ock mottog. Jag hade av mina löner hopsparat 300 riksdaler och hon hade att lyfta 25 riksdaler, som var ett arv av hennes moster i Remmarlöv. För övrigt ägde vi ingenting mer än var sin kista med kläder och hade ej heller utsikt att få något mer. Med dessa tillgångar beslutade vi oss för att bygga hjonelag och blev onsdagen den 11 oktober 1837 i Knästorps prästgård av prosten Jonas Ahnfelt sammanvigda.

Följande levnadsberättelse är hämtad ur Johans memoarer, som så vänligt har skickats oss av Johans barnbarns barn. Läs och njut av denna fantastiska skildring.

Johan var en stor, grovlemmad välväxt person med regelbundna, skarpt markerade anletsdrag, romarnäsa och yvigt svart hår, som på äldre dagar blev vitt, men aldrig föll av. Kropps- och själskrafter var i ungdoms- och mannaåren betydliga. Den på den tiden lilla skollärarlönen gjorde det också nödvändigt att ta dem i anspråk.

Cathrina var övermåttan ordningsälskande och arbetsam och bidrog därigenom till att skapa trevnad, förnöjsamhet och slutligen ett visst välstånd i det ursprungligen fattiga hemmet. Från bitti på morgonen till sent på aftonen satt hon vid spinnrocken eller vävstolen och tröttnade aldrig på att arbeta. T om då hon låg till sängs, måste hon ha sysselsättning, om det var möjligt, t ex strumpstickning. Hon tillverkade själv alla de kläder och allt det linne, som behövdes för familjens alla medlemmar och skötte dessutom hushållet och kreaturen, allt utan tjänarinna. Hon började och slutade dagen med läsning av ett kapitel i Bibeln. De sista 20 åren av Cathrinas levnad var hon sjuklig, under vilken tid hon avmagrade betydligt. Hon dog i vattusot klockan nio om aftonen.